En räntefond innehåller enbart räntebärande värdepapper som t ex statsskuldsväxlar och obligationer. Utgivaren, som kan vara staten, en kommun eller ett företag, använder dessa typer av värdepapper för att låna pengar av den som köper dem. Om man jämför med aktiefonder är räntefonder ett relativt säkert sätt att spara. Dock ger räntefonder oftast lägre avkastning än en aktiefond. Precis som vilket lån som helst har räntebärande värdepapper alltid en bestämd löptid, under vilken utgivaren betalar ränta till ägaren. Utgivaren köper sedan tillbaka värdepappret till en bestämd summa när löptiden har gått ut. Du kan normalt sett välja att spara i antingen långa eller korta räntefonder.

Räntefonder typer

Korta räntefonder är fonder vars räntebärande värdepapper löper på mindre än ett år – t ex statsskuldsväxlar. Statsskuldsväxlar ges ut av staten och har en förutbestämd ränta som består av mellanskillnaden mellan det köparen betalar och det staten sedan köper tillbaka växeln för när löptiden har gått ut. Ibland kallas korta räntefonder även för likviditetsfonder eller penningmarknadsfonder.

Långa räntefonder innehåller räntebärande värdepapper som har löptider på över ett år – som obligationer. Den som gett ut en obligation betalar under löptiden ränta till ägaren, för att sedan köpa tillbaka obligationen till ett fast pris när löptiden tar slut. När det gäller obligationer utgör räntan en slags ersättning för att kompensera köparen för den risk han eller hon tar genom att köpa obligationen. Det fastställda återköpspriset är detsamma som en obligations nominella belopp. Långa räntefonder kallas på grund av sitt innehåll också för obligationsfonder.

Långa räntefonder är som sagt oftast förknippade med en viss risk. Långsiktigt kan de dock ge en bra värdeökning, medan de korta räntefonderna anses stabilare och därför mindre riskabla, men samtidigt ger en mindre värdeökning. De korta räntefonderna påverkas inte nämnvärt av marknadsräntorna och brukar kunna ge en relativt stadig avkastning på runt 3-4% per år.

En lång räntefond kan dock, på grund influenser av marknadsräntorna, gå både upp och ner i värde. Väljer du att spara i en lång räntefond bör du därför se ditt sparande på sikt och satsa på att behålla dina fondandelar i ett antal år för att i slutändan få så bra avkastning som möjligt. Normalt sett brukar fondförvaltaren också försöka minimera värdeminskningarna i de långa räntefonderna genom att göra kontinuerliga omplaceringar.

Det finns även medellånga räntefonder, som investerar i räntebärande värdepapper med både lång och kort löptid.

En fjärde, lite ovanligare typ av räntefond är realräntefonder, som inriktar sig på att investera i obligationer med extra långa löptider. Denna typ av obligationer ges oftast ut av staten och kommer med ett slags inbyggt inflationsskydd. När löptiden går ut räknas nämligen eventuella ändringar i inflationen in i det belopp som ska återbetalas. Genom att spara i en realräntefond kan du med andra ord värdesäkra ditt sparande om du märker att inflationen är på väg upp.

Förutom ränte- och inflationsriskerna bör du som sparar i en räntefond även beakta kredit- och valutariskerna. Skulle t ex kreditvärdigheten hos den som gett ut ett värdepapper på något sätt försämras, kan det göra så att värdet på din fond minskar. Normalt anses värdepapper utgivna av stat eller bank som säkra alternativ, medan de som givits ut av företag kan utgöra en högre kreditrisk. Om en räntefond dessutom investerar i värdepapper i en annan valuta än svenska kronor – som t ex US dollar eller euro – kan en värdeförändring i valutan också påverka värdet på din fond.

Sidan uppdaterades 16 juni, 2014